Askan in i elden...

På utsidan är jag lugn, glad och trygg men inuti mig bor en vulkan...
 
Den håller på att bränna hål i bröstet på mig men jag är van...
 
 
 
Håll undan då jag ber dig för jag är svart som sot
Jag jagar efter lindring och jag söker efter bot..


Om du visste vad jag varit med om så skulle du förstå..
att det är sant som jag sagt dig...jag var tvungen att gå
Jag visste inte varför, inte vart och inte hur
jag följde blott min instinkt då jag flydde som ett djur..


 
Möt mig om du orkar för jag döljer ingenting..
men vill du inte se min sanning...
vänd då om och spring..

Jag gick ur askan in i elden och jag gjorde det med flit...
Jag har nu bränt allting bakom mig och kan aldrig mera gå dit...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0