kärlek?

Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från gång till gång som man blir kär.

Det finns många olika slags kärlek. Föremålet för ens kärlek behöver inte vara en annan person, du kan älska en hund eller katt precis lika mycket som en människa. Många älskar även sina barn, föräldrar och syskon väldigt mycket. För många innebär kärlek det de känner för en annan person.

För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång.

Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman.

Ibland är det svårt att veta om man verkligen är kär. Kanske är du förälskad, bara lite intresserad eller kanske mest tänd. Ena dagen kan du känna dig förälskad i en person för att nästa dag vara jätteförälskad i en annan. Är det då kärlek?

 

Många tycker att kärlek är först när man känner varandra väl och accepterar varandras bra och dåliga sidor medan andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vad som är kärlek eller inte kan bara du själv avgöra. Kärleken är individuell och ingen har rätt att säga att det ska vara på det ena eller andra sättet.

vad tycker ni? :)


tanke..

Idag lever över 6,6 miljarder människor på jorden. Det gör mig så väldigt liten. Jag brukar tänka på det ganska ofta, hur obetydlig en människa kan vara. Det gör mig himla förvirrad.

Ibland blir jag väldigt glad när jag tänker på det, för att det är otroligt hur en människa kan göra så stor skillnad. Men mest blir jag bara rädd. För jag vill ju också göra skillnad och det känns så svårt. Hur kan jag, bland 6,6 miljarder andra, spela roll?

Och det känns liksom lite hopplöst att spela roll för världen när jag inte ens kan spela roll för mig själv.
 

jag föll...

Jag föll, men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt,
Vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa,
fast du hade viskat - kom!

Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte, om jag dör blir det för detta leende jag dog

Jag föll som om jag trodde att jag var
Beskyddad av dig - ja, osårbar
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
Men halvvägs i luften såg jag - att du hade ändrat dig
För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte - om jag dör blir det för detta leende jag dog

du var inte där för mig....

RSS 2.0