Utkast: Juli 11, 2011

Du var speciell och du har mitt hjärta alltid i din hand, men du har glömt bort mig helt nu och minnerna efter mig rinner ut i sanden.

Men när jag tänker på dig så fäller jag en tår för när du låg här bredvid mig känns nästan som igår..

Och när jag skriver om sånt här river jag upp massa minnen, och känner hur salta tårar rinner ner för mina kinder..

Det är så synd att vi inte kan prata som vi gjorde förut, hur vi skrattade och skämtade med varandra men allting har ett slut.

Jag har gått egenom många svåra tider, och du var ängeln som liksom vakade över mitt liv...

Jag känner ingen kärlek med jag känner en saknad..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0