missbella

Härom dagen var ja ute i över 3 timmar och red. Red ner till havet och galopperade längst stranden. Det ger en sån ro i själen och att känna vinden i håret, vatten som stänker upp i ansiktet och hur min underbara rör sig under mig, det är magiskt. Känna hennes päls under mina händer, hennes andetag mot min hals. Och att bara stanna upp i skogsbrynet och se u över havet. Känna solen i ansiktet och höra fåglarna kvittra, veta att det snart är sommar. Det får mig att börja älska livet igen. 

När vi stod där vid havet, jag och mitt lyckopiller så började jag fundera på hur folk kan välja bort sånt här som är så vackert, pga massor av missbruk och dumheter av olika slag. Det finns inget vackert eller kärleksfullt i det utan resulterar bara i massor av år i finkan eller i värsta fall... döden...

Hur kan människor låta bli att se vilken vacker och underbar värld vi egentligen lever i och istället ta så felaktiga vägar i sina liv!? det gör mig så ledsen. 
jag vet själv att när jag mår som sämst så ser jag inte allt de där vackra, men jag har alltid tagit mig upp och börjat se och känna skönheten igen och jag skulle aldrig byta ut den här känslan jag fick idag vid havet mot någonting i världen.

Det finns ALLTID någon som älskar dig, ta vara på dom och för gudsskull SVIK dom inte! dom människorna/ djuren är dina stöttepelare i livet och dom du ska luta dig mot när allt känns jobbigt.

Du lever bara en gång, och det är här och nu. Du har fått den här otroliga äran att födas och välja själv hur du vill leva ditt liv. forma din egen lilla berättelse. ta vara på den här chansen, du kommer inte få den igen! Skratta, lek, älska, knulla, hitta på roliga saker, festa ( med motta), ta hand om dom runt omkring dig och låt dom ta hand om dig. Gör inte bort dig och förstör de här vackra du fått. Alla kan göra misstag, men lär dig av dom. alla får inte en chans till.

Ta hand om dina närmaste också, du vet inte hur länge du får ha dom där ♥

Jag ska försöka vara glad för det jag har, ta hand om dom underbara människor jag har runt mig och försöka glädjas och vara glad över dom erfarenheter och smällar jag tagit ( även om de gör ont) för kanske är de så att jag fått stått ut med så mycket för att lära mig bli starkare och älska mera och djupare. Vem vet, någon mening måste det ju vara. och jag har blivit starkare för varje gång jag lyckats tagit mig upp ur min grop även fast jag varit nära att ge upp flera gånger. Men har jag överlevt hittills så överlever jag nog det här med!

men som sagt, du lever bara en gång men om du gör rätt så räcker det med EN GÅNG ♥