sandkolik
Något hemskt hände för 6 veckor sen ganska precis... det värsta tänkbara som jag gått och gruvat mig för länge och som ja drömt mardrömmar om hände. Min finaste skatt.. min Klara blev svårt sjuk...
Det började men att jag klockan åtta på morgonen får ett samtal från Maria istallet att hon tror att klara har ont i magen. För hon lägger sig ner, ställer sig, reser sig igen, skrapar med framhovarna och sen lägger sig igen. Hon gjorde så för 1 år sen också och då hade hin ätit något olämligt bara och efter en promenad blev det bra.
Men jag och sofia åkte dit och möttes av en liggande häst i boxen. hon tog inte emot varken morötter eller något när vi testade ge henne ( och i klaras fall så är de ganska allvarligt, hon älskar ju mat... )
Men vi fick upp henne och gick ut och gick med henne, vi gick i säkert 1,5 timme innan hon bajsade och de såg bra ut så då började vi gå hem.
men när vi närmar oss stallet blir hon sämre. Försöker lägga sig och det bara sprutade ur rumpan på henne, som vatten! var så hemskt.
Sen bara rasade hon ihop, föll handlöst åt sidan har aldrig sätt något liknande, och de var inte lätt att få upp henne de kan ja ju säga :S
om ni förstår så ringde vi veterinären och dom kom, distriktveterinärerna såklart.
Dom gav henne smärtstillande och kramplösande och dropp.
som ni ser blödde de en del också, såg mer ut i verkligheten eller så är de ja som nojjar för att de var min pärla <3
Dom kände även i tarmen på henne och allt kändes normalt!?!?!?
men eftersom hon fick smärtstillande och så blev hon sig själv inom 2 min och var lika hungrig som alltid... men vi fick rådet att fasta henne lite, eftersom hon helt klart haft ett kolik anfall.. veterinären åkte hem med orden att hon trode att nu var de över och vi skulle ha en pigg häst dagen efter... men så blev det inte...
Det här var på en fredag, hon fick likadana anfall lördag, måndag och tisdag... vaför vi inte åkte in? jo för varje gång veterinären kom ut och gav kramplösande så blev hon pigg och dom sa åt oss att avvakta... för de trodde hon skulle bli bra...
men på tisdagen var kramperna så allvarliga att hon låg och skakade på marken... och då fick de fan vara nog..
i den här ställningen kunde hon stå i 5 min... innan benen vek sig... annars så förr hon bara handlöst åt sidan med ett dån :(
Veterinären var ute hos oss till 23 på kvällen på tisdagen och då var vi alla i stallet bestämda på att nu skulle hästen in!! och på onsdagen dagen efter fick vi komma.
Jag jobbade den dagen, och vård av sjukhäst är inget gilltigt skäl så Julia och hennes pappa mina änglar körde henne till ultuna <3 kommer aldrig glömma de... jag älskar er <3
Nör dom kom dit så tyckte dom först att hästen så frisk ut, ja klart som fan sa julia hon har ju smärtstillande i sig! när de släpper blir hon dålig igen. Så dom tog in henne på röntgen..
det visade sig att hon hade 60 kg SAND i magen och tarmarna.. 60 KG! och de hade tryckt ner och bak livmodern och äggstockarna så dom höll på att bokstavligt KOMMA UT ur slidan på hästen... kan ni förstå hennes smärta???
och hur veterinärerna som kom ut kunde säga att allt kändes normalt de fattade dom inte...
dom ringde mig från ultuna runt 13 på onsdagen.. sa som det var... och frågade om dom fick ta bort min häst... en operation kunde dom testa, men skulle dom lyfta på någon tarm eller så så skulle allt gå sönder och hästen dö iaf...
ocg vad svarar man? nej ni får inte ta bort min häst!?!?! jag sa att de skulle göra vad de kunde... och ta bort henne om de var nödvänigt.. dom sa att dom skulle ringa upp framått kvällen och ge besked.. men att de såg inte lovande ut
jag lovar, det kändes som om hjärtat slets ur brösten på miig och jag satt i trapporna mellan mina kunder och grät innan ja kunde fortsätta jobba... jag var helt säker på att hon skulle dö...
efter 6 timmar.. som kändes om en evighet! ringer dom tillbaka och säger att klara otroligt nog svarar på den enkla behandlingen dom kunde göra, sonda henne med loppfrön och ge pharaffin olja genom näsan... Behöver ja säga att ja grät av lycka!?
i 2 veckor låg hon inne.. innan ja slutligen fick hämta hem en pigg och frisk häst!!!
den här känslan går inte att beskriva.. när man var så säker på att få leva ett liv utan dig <3
älskade julia och klara på kliniken <3
Nu har ja satt igång henne, men inte haft med henne på några träningar hon blir fortfarande flåsig och så när man rider så ja skyndar långsamt.
Hon får loppfrön och olja 2 gånger om dagen och tyvärr gå med munkorg ute :( tills de blir hårt i marken. Damen är ju så glupsk uppenbarligen så hon kan inte låta bli sanden... är egentlgen mot munkorgar men i det här fallet är de att ha den på sig eller dö :( och då är valet ganska lätt...
Sandkolik är ganska vanligt.. dock inte sånna extrem fall som klara... men akta er för att ställa hästar i hagar med mkt lera eller sand... hualigen..
Nu lever min pärla... hon är en kämpe!! min fina fina!!
Kommentarer
Trackback
