missbella

Det här med att göra slut är konstiga grejer. Jag fungerar inte normalt.

Det känns på allvar som att någon har skurit upp min kropp, plockat bort allt invändigt och lämnat efter sig ett tomt skal.



Dagen som allt tog slut mellan oss fungerade inte min hjärna, jag åt inte, jag sov inte, jag var förvirrad... Näe jag gick på stan hittade jag inte busshållplatsen hem. Fast jag gått till den flera miljarder gånger.. men hjärnan kopplade liksom inte. helt väck!

Det är en himla fucked up grej att leva egentligen. Att verkligen känna ATT man lever.

Och jag ska inte förneka att jag ångrar varenda ord jag sa till dig.. jag ångrar att jag sabbade det vi hade.. för jag kommer nog aldrig få den kärleken igen.

kommer aldrig få känna mig så älskad... hade jag bett dig döda någon hade du fan gjort det..

jag vet inte huuur många nätter jag gråtit över dig... förbannat mig själv..

men hur mkt jag en vill.. hur mkt jag en ber å kommer du inte komma tillbaka... du har slutat älska mig för lääääänge sedan...

du har till och med slutat saknat mig... tror jag... för saknar man någon... hör man av sig.. eller!?



Men hur korkad får man vara!? jag är en idiot... en stor idiot... kommer aldrig förlåta mig själv... för jag kommer alltid sakna dig... kommer alltid vilja vrida tillbaka tiden... och det kommer förbanna mig varje dag.. resten av mitt liv..

jag ahr fått ett livslångt lidande...

MEN jag tror även på ödet... eller ja.. jag försöker tro på ödet.. för då känns det lättare... iaf lite..

och är det menat att det ska vara vi kommer vi att återförenad.. på ett eller annat sätt...