skör som glas
Håller andan en stund
Tiden står still
Jag vill va' här i tystnaden innan dagen blir till
Och du ligger brevid
Men så långt här ifrån
Jag är så rädd för att förlora dig
Du är allt som jag har önskat mig
Du är den som får mig att förstå vad kärlek är
Du får förlåta mina tårar
Hur ska jag göra för att kunna hålla kvar
En kärlek skör som glas
Som den tunnaste is
Mellan himmel och hav
När jag inser hur lätt vi kan förlora det vi har
Vill jag va' här och nu
Våga ta varje chans
Och leva varje ögonblick med dig
Du är allt som jag har önskat mig
Du är den som får mig att förstå vad kärlek är
Du får förlåta mina tårar
Hur ska jag göra för att kunna hålla kvar
En kärlek skör som glas
Tiden står still
Jag vill va' här i tystnaden innan dagen blir till
Och du ligger brevid
Men så långt här ifrån
Jag är så rädd för att förlora dig
Du är allt som jag har önskat mig
Du är den som får mig att förstå vad kärlek är
Du får förlåta mina tårar
Hur ska jag göra för att kunna hålla kvar
En kärlek skör som glas
Som den tunnaste is
Mellan himmel och hav
När jag inser hur lätt vi kan förlora det vi har
Vill jag va' här och nu
Våga ta varje chans
Och leva varje ögonblick med dig
Du är allt som jag har önskat mig
Du är den som får mig att förstå vad kärlek är
Du får förlåta mina tårar
Hur ska jag göra för att kunna hålla kvar
En kärlek skör som glas
jag önskar
att allt bara kunde bli bra...
varför ska du vara en sån egoistisk och tjurig människa? är allt kunde varit så bra...
Du är otrolig...
Apropå hjärtesorg och vänner som sviker, killar som gör slut och närstående som blir sjuka....
Någon som aldrig sviker aldrig försvinner utan finns där dag ut och dag in och har gjort de i 11 år... är min fina.. fina fina fina Klara <3 mitt hjärta, min själv, min livskamrat och min eviga och största kärlek <3
Hon har alltid funnits där för mig! hon har räddat mitt liv mer än 1 gång de kan ja lova. Varje gång jag kört ner mig i botten och verkligen varit inställd på att nu är de slut lekt i detta jävla liv, nu ska ja härifrån.. då har hon funnits där och fått mig att orka.. fått mig att vilja fortsätta... Om inte anna har jag blivit TVINGAD att fortsätta...för vem fan tar henne annars? var hamnar hon? vad händer? vad gör dom men min kärlek OM inte jag finns?
den känslan har också räddat mig.. för inget ont i världen får drabba min skatt <3
men samtidigt vet jag inte OM det är sunt att älska ett djur så här mycket... jag menar.. djur blir lättare sjuka, och de går kanske inte att göra något.. så då kanske man måste ta valet att avliva sin älskling. Och för mig.. skulle det vara som att avliva mitt barn... MEN de är inte frågan OM de kommer hända.. utan NÄR... och hur fan ska ja klara de?
Var ju bra nära i november när hon fick sandkolik och höll påatt stryka med... jag lovar, det kändes som om hjärtat slets ur brösten på miig och jag satt i trapporna mellan mina kunder och grät innan ja kunde fortsätta jobba... jag var helt säker på att hon skulle dö...
men genom ett mirakel så överlevde hon, och jag går dagarna igenom i skräck för att de ska ske igen...
För den dagen hon försvinner, kommer en del av mig också att försvinna. jag kommer aldrig bli glad igen :(
Men det är otroligt hur denna lilla häst kan sätta sitt spår i människor, inte bara i mig.. utan i alla som träffar henne! hon är speciell.. godhet rakt egenom! jag har INGENTING att klaga på... inte ett dugg!
min fina guldhäst <3 jag hoppas vi är tillsammans massor av år till <3
på många sätt...
man kan ha hjärtesorg på många sätt... man behöver inte ha hjärtesorg för att man förlorat sin partner, utan man kan ha de utav att man förlorat en nära vän eller någon annan som betytt väldigt mycket... oavsätt så är det svårt, väldigt svårt... och känslan av att man ska dö kommer smygandes, och utlöser ångestattacker. sånna har jag väldigt lätt att få. Jag är en människa med väldigt mycket känslor, tankar och funderingar. och oftast när något händer eller någon sårar så skyller jag allting på mig själv... och gräver ner mig ännu djupare... och sen tar de en stund att ta mig upp.
Hjärtsorg är nog det smärtsammaste som finns. När man förlorar någon som man älskar känns det som att hjärtat ska gå i bitar. När mitt hjärta gick i bitar satt jag och skrek till en av mina bästa vänner gråtandes att jag trodde jag skulle dö nu, jag håller på att dö. För det gjorde så ont.
.
han vill inte ha med mig att göra... han hatar mig... och jag har inte gjort något.. jag ville bara skydda honom.. finnas för honom så som han funnits för mig... på något konstigt vis blev han en del av mig...
Men de finns inget man kan göra... bara stå ut med smärtan och sorgen.... tills den svalnar.. tills man glömt... jag vill inte glömma... han var så snäll... inte alltid...ibland var han hemsk. egoistisk och en riktig besservisser... en SKITHÖG rätt ut sagt... men vad fan... vem är inte de ibland då?
känslor är konstiga.... även när de enbart är vänskapskänslor....
och nu försöker jag vända min kärlek till min vän, till hat... för de är lättare att glömma en person man hatar... för kärlek och hat ligger skrämmande nära varandra egentligen...
Men jag hoppas... vi kan fortsätta vara " vänner " inte som förr.. kommer nog aldrig bli som förr.. men att ja kanske kan se eller prata om/med han utan att må illa.
jag förstår inte, hur man kan vara så kall mot en människa som engång betytt så mycket? de är för mig omöjligt att förstå... men ja ska försöka släppa de här nu.... jag måste... för att bli glad igen :(
